Lurad
maj 6, 2008 vid 7:44 pm (Utbrändhet)
Tags: sorg, maktlöshet, förtvivlan, svek, facket
Facket svek…igen!!!
Jag trodde det var annorlunda den här gången,
att de fattat allvaret.
De fick mig att hoppas och tro igen,
igår skulle jag ha varit på rehab om facket gjort sitt jobb.
Hon svek igen, likadant som hon gjort under ett års tid.
Vi anmälde henne till högre ort i fredags.
Så nu sätter hon fart, fast inte tillräckligt.
För jag får vänta ytterligare en månad.
MIn botten är nedan nådd.
Hur ska jag orka ytterligare en månad.
Det har gått FYRA år!!!!
Det finns inget hopp som håller mig uppe.
Jag har blivit lovad nu i ett års tid.
Får man leka så här med en människas liv på det här viset?
Det är tre människors liv för att vara exakt, mitt och mina barns.
När ska man fatta allvaret?
Birdie sa,
maj 7, 2008 vid 7:54 är
Du ORKAR ytterligare en månad, även om det känns omöjligt just nu, men jag lovar - du orkar.
Men NEJ!!!! Man får inte leka med andra människors liv på det där sättet! Hur kan hon sova gott om natten? (Gör hon det)? BRA att ni anmält till högre ort - hon får vad hon förtjänar i slutänden, bomsäkert!
Rehab kommer att ta hand om dig - och du… du säger alltid att du inte vill att “tjejerna ska se dig så här” - varför inte visa att du faktiskt mår så dåligt som du gör, förklara varför och säga att bara du kommer till någon som verkligen kan hjälpa så blir det bra… “ge mig tid”, kan du säga.
Kraaaaaaam min älskade vän… åh, vad jag önskar jag kunde hjälpa..?
mininreresa sa,
maj 7, 2008 vid 1:08 pm
Vet du Birdie, min gräns är nådd nu! Vet inte hur jag ska orka veckan…
Tjejerna har redan sett mig så här, och det är det som jag har fått emot mig från dom och deras pappa. De orkar inte att jag är dålig, jag har varit det i fyra år och blir bara sämre. Det gör att de inte tar hem vänner eller kommer hit längre. Äldsta stack till sin pappa igår, hon orkar inte längre se mig så här hon heller. Därför spelar man piggare än vad man är, för att få ha dom här en liten stund i alla fall. Tomrummet efter tjejerna är vidrigt ,så vidrigt. Bara det är svårt att överleva. Jag HAR försökt förklara,men de vill inte höra.
De är påverkade av sin pappa och hans attityd till mig. Han tror ju inte att jag är dålig. Han tror att det här är viljestyrt.
Tack vännen, kram tillbaka! Du hjälper genom att finnas <3
Birdie sa,
maj 8, 2008 vid 9:24 är
Hu…. avundas dig inte, men det förstår du ju ändå.
Vet du, när jag var utbränd TVINGADE min läkare mig att avstå barnen i två veckor (även fast jag, precis som du, tyckte mig må/mådde bättre med dem ikring mig), för att jag skulle få tid att bara vara jag - inte behöva spela glad/stark utan bara ta hand om MIG. Det var ingen dum idé insåg jag i efterhand… FAKTISKT.
Och jag snuddade bara vid inlägget ovan, att du ev. tänkte åka till kusten? Ska slänga mig över det… med sällskap tror jag det är rätt, men kanske inte ensam..? Eller..?
Kraaaaaaaaaaaaam. Och kom hit snart.
mininreresa sa,
maj 9, 2008 vid 11:38 är
Jag vill verkligen komma till dig så snart jag kan! Ska vi kolla datum???
Längtar! Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam