Sängbunden
maj 5, 2008 vid 3:51 pm (Utbrändhet)
Tags: rehab, sängbunden, sorg
Vilken dag! Har inte tagit mig ur sängen, sovit i omgångar och haft rejäl värk.
Det är verkligen inte kul när det slår till så här, samtidigt som man tittar ut och ser att vädret är helt underbart ljuvligt. Också lusten och glädjen att gå ut och njuta finns där, men inte orken.
Kroppen orkar inte följa med det huvudet vill. Gissa hur frustrerat det är????!!!!
Det är inte kul att vara i det här skicket när dottern är här, vill inte att hon ska se mig på det här sättet.´
Än mindre att hennes kompisar ska se mig så här. Hon och kompisen kom förbi för en stund sen, jag la på värsta smilet och spelade mer pigg än vad jag var. När dom gick ut igen, så sjönk jag ihop som en liten trasa. Så mycket energi tar det att spela friskare än vad man är.
Väntar fortfarande på rehab-hjälp, men inget händer. Det står bara still!
I välfärdens Sverige, där man jagar långtidssjuka med blåslampa medan jag har kämpat i fyra år för att få rehabhjälp för att jag vill inget hellre än att bli frisk. Mig jagar de inte, utan tvärtom. De skiter fullständigt i mig *grr*
Kan det vara för att jag själv har blandat in försäkringskassan och hoppas att de skulle sätta lite press på vården och arbetsgivaren? Men förgäves, jag är övertygad om att hade de gått in med hjälpen på en gång så hade jag jobbat de senaste tre åren. Istället har jag blivit sämre och sämre, så nu tycker de att jag är för dålig för rehab. Hur jäkla illa rimmar inte det???
Om det bara var jag som blev lidande, men det är även barnen också. Fast jag har lovat mig själv en sak, och det är att jag ska inte låta mig knäckas av detta även om det känns som om det håller på att hända ibland.
Däremot tillåter jag mig att vara ledsen och uppgiven, men fastnar inte i det utan samlar hellre mer kraft på det viset när jag släpper ut alla negativa känslor. Fast ibland är jag less på att vara ledsen.
Samtidigt märker jag skillnaden om jag stoppar ner känsor i kroppen, jag mår dåligt direkt och så blir man nästan som bedövad i kroppen. Kroppen känns också lite tyngre än normalt, däremot om jag tillåter mig att vara ledsen så töms kroppen på det negativa. Och även om det är jobbigt under tiden att vara ledsen, så känns det hundra gånger bättre efteråt.
Jag hoppas att jag är piggare imorgon så att jag orkar vara ute och njuta av våren.
Kram istora lass till mina bloggvänner där ute i cyberrymden <3
eva sa,
maj 5, 2008 vid 4:50 pm
Tråkigt att höra att du mår så dåligt. Skickar ny styrka och energi med denna kommentar. Men det är skönt att höra att du inte fastnar i allt det negativa, för om du gör det blir du ännu sämre och det har du ju redan märkt. Självklart måste du få vara arg, ledsen, frustrerad mm och om du inte är ledsen tex, hur vet du då hur det är att vara glad. Vi behöver alla känslor, så låt dem komma. Du finns i mina tanker. Förresten har jag länkat till dig, på de villkor du hade. Kram i massor.
Malin sa,
maj 5, 2008 vid 7:29 pm
Nu kom jag äntligen in!!!!!!!!! Fixade det själv.
Vad kul med ny blogg vännen! 
Nu ska jag läsa igen.
mininreresa sa,
maj 5, 2008 vid 8:03 pm
Eva: Ja, just nu är det tufft milt sagt. Och bara den som varit i min situation kan veta HUR tufft det är.Bara min utbrändhet är nog, men så har jag även alla runt omkring som styr min rehab och så den fruktansvärda sorgen kring barnen.Så skulle man inte tillåta sig vara ledsen och frustrerad emellanåt så levde man i total förnekelse.Tack för stöd. /Kram tillbaka
Malin: *haha* Det var på tiden!!!! Oh så duktig du är *klappar händerna*
Mmm, det är kul med nya bloggen. Känns skillnad direkt. Har inte behövt dölja några inlägg än *s* /Kramen till dig