Min inre resa

Klar med rejäl marginal *me superlike* Har till och med tagit doggen på en lååång prommis längs ån.
Skönt när man inte behöver stressa Huvudet har även kommit ikapp, så hjärnstressen börjar lägga sig

Går till tåget om 1,5 tim. Halv sex ikväll landar jag i Dalarna. Ska bli härligt att vistas vid Siljan och få ladda batterierna

Hörs nästa vecka, då hoppas jag att jag ska kunna sammanfatta veckan. Ska ta massor av kort. Några kommer att läggas på privata.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam och kärlek till er alla

Mycket att fixas innan jag åker idag. Har just nu tvättstugan. Fixar ju inte stress så just nu vet jag knappt vad jag hållr på med. Mycket som ska fixas innan. Usch, hjärnblödning innan jag kommer iväg.

Ska ta lite rosenrot och hoppas jag får lite hjälp av den.

Kram från den förvirrade hjärntomma ladyn för närvarande *s*

Är bara hem och vänder efter underbara dygn på kusten. Härligt väder, trots att det inte varit badväder så har det varit ljuvliga kvällar att njuta av. Igår var det en fantastisk trubadur som jag var ute och lyssnade på, äldsta dottern kom ut sista dygnet och var med och myste. Lillkillen låg i svampkorgen under bordet och sov, charmtrollet mitt

Kom hem idag och packar om, imorgon em drar jag till Dalarna. Först ska jag sjunga på ett dop och sen far jag på hälsohem i en vecka och ska ta tillvara på varje sekund för återhämtning. Ska stänga av mobilen och ha stor tillit till att tjejerna fixar lillkillen i veckan.

Ska skriva dagbok och ta ljuvliga bilder på den härliga omgivningen. Sedan blir det en sammanfattning.
Hörs om en vecka.

Kram i stora lass

så drar jag och lillkillen till kusten några dagar. Behöver verkligen byta miljö, min hemmiljö är inte den bästa i det långt gångna skedet jag är i. Behöver lugn och ro just nu, i högsta grad.
Ska bara försöka ordna allt praktiskt först.

Önskar alla en bra dag!

och ni som följt min blogg vet ju hur jag känner inför det där med läkare. Jag har aldrig haft läkarskräck i hela mitt liv, men nu sen jag blev sjukskriven och fallit mellan alla stolar och hur illa jag blivit bemött har satt sina spår. Det är lagt kort ligger i journalerna som sedan läses av andra, så jag går aldrig ensam till läkare numera. För i mina journaler är hälften sant från min första företagsläkare, för att hon missbedömde och sen när hon efter TVÅ år fattade att hon gjort fel blev hon livrädd och har försökt att sopa igen spåren.

Man tror inte att sånt här händer, men JO det gör det!!! Och INGEN tar mig på allvar efter att de läser mina journaler. Jag och min terapeut har gått igenom dom, och hon var jätteförvånad…hon som känner mig,,,vad det stod…alltså det är som om de skrivit om någon annan. Det står också att jag har fått jättemycket hjälp och det har jag inte. Jag tjatade mig till en avslappningskurs efter 1 år, det är vad jag har fått under hennes år. Allt annat har jag gjort SJÄLV, men inte fått hjälp av nån annan och det är det man behöver och därför har jag blivit sämre. Nu sitter jag här 4,5 år senare sämre än någonsin pga av EN läkares misstag, för “läkare kan ju inte göra misstag”. Idag ska jag träffa ytterligare en ny, den fjärde efter min först…få se om han gör som de andra…bara förlitar sig på journalerna eller verkligen LYSSNAR på mig. Jag har med mig min ena ängladam för att hon ska vara vittne på vad som sägs.

Min terapeut tycker att jag ska kontakta patientombudsmannen. Och det ska jag, men idetta skick orkar man inte kämpa. Man SKA INTE behöva kämpa heller när man är sjuk, men det är tydligare vanligare att man blir illa behandlad i vården än väl behandlad. Fruktansvärt!!!!

Jag bara längtar när de nya forskningsresultaten läggs fram och folk börjar fatta hur allvarligt tillstånd utbrändhet är. Att det är neurologiskt och inte psykiskt, men det blir ju psykiska konsekvenser av det.
När inte ens vården kan bemöta det rätt, hur ska omgivningen kunna göra det????

Håll tummarna att det funkar hos läkaren…

för min underbare fyrbenta lillkille. Han ger mig så mycket glädje och kärlek mitt i allt jobbiga.
Hur klarade jag mig utan honom innan. Han är så underbar, min lille guldklimp.

Han har blivit stor nu, hela 11veckor  Han vägde 840g när han kom för tre veckor sen, nu väger han nästan 1700g…så han växer så det knakar *s*
En morsk liten krabat som läcker som ett såll, men han är sååå ljuvlig
*Älskar Älskar Älskar*

tackade jag ja till igår…mot mina principer (jag och mina dumma principer…)
Promenade bidde både trevlig och intressant och lämnade mig med lite omtumlande känslor.
Är inte på långa vägar redo för ett förhållande, men ändå berörde han mig.
kändes trygg och stabil. Envis och med bestämda åsikter men ändå öm och ödmjuk.

Få se om vi ses och hörs igen *U never know*

har jag verkligen haft…för mycket känslor så att det inte har gått att blogga om det. Det blev inget bättre efter det att toppen på facket blivit inblandad. Chefen för kommunal i vår stad höjde rösten och gick i attack mot mig och likaså mot min ängladam.

Så är det med facket, de som ska skydda en…men utsätter en för värre saker…just för att man tror att man ska vara trygg med dom.

Jag nådde min botten, jag trodde inte att jag skulle överleva dagen, inte veckan och absolut inte sommaren ut. Så slut och trött är jag, stort akut behov av hjälp av stöd och avlastning och då pratar vi inte psykiatrin som många tror.

Äldsta dottern ringde som en skänk från ovan, och då kände jag att jag måste göra nåt drastiskt…nåt över mina principer…jag tog hjälp av mina väninnor som erbjudit mig att låna pengar till en vistelse på ett hälsohem. Det som facket lovade att de skulle ordna som en konstgjord andning tills jag får komma till Alfta 1sept. För en frisk är det inte lång tid dit, men för en som är jättedålig är varje dag en kamp…

Nu har jag tagit emot den utsträckta handen…det känns bara så för jävligt att jag och mina väninnor ska behöva betala något som min arbetsgivare och fack satt mig i. Men nu rä det så här…jag och mina barn är viktigast…kan inte vara stolt då…måste ta ALL hjälp jag kan få.

Vill passa på att tacka alla fantastiska vänner för ALL hjälp och stöd. Ni är guld värda och jag skulle inte klara mig utan er <3

Kram

är det som om hundrakilosklumpen som ligger på en trillar bort. Igår kom en underbar vän och hjälpte mig ringa till förbundskontoret och berätta hur illa mitt ombud betett sig IGEN!!! Och den man hon ringde var samme man som hjälpte mig att få rättsskydd, och han är bara så underbar. Han skulle prata med mitt ombuds chef och hjälpa mig få ett nytt ombud.

Imorse ringde mitt ombud när jag låg och sov, så hon hade pratat in på min telefonsvarare. Hon fnissade och låtsades som vanligt och skyllde på kommunikationsproblem och om “hur tokigt det kunde bli”!!!!???? Hur kan det ens vara kommunikationsproblem, JAG har vid flertal tillfällen ringt henne och lämnat ett meddelande att hon ska ringa upp mig, min ängladam lika så och så även min terapeut….Var ligger problemet????? Hur tydligt kan det bli?????

Och det har gått över två veckor och hon har fortfarande inte ringt, trots att det är klart med Alfta i höst så har hon inte ringt och meddelat det. Varför??? Jo för att hon vet att hon gjort bort sig, och hon vet hur viktigt det var för mig att komma iväg i sommar, hur dålig jag är. Att jag inte klarar mig själv i sommar (ni ska se hur det ser ut här hemma, ackligt ackligt… och hur tufft det är att orka laga och sköta maten) Och så pratar hon om kommunikationsprobelm…???? Ja, det har HON, STORA sådana!!!! Hon har empatiproblem och storhetsvansinne…Hon pratar runt och håller tunnt…HELA TIDEN!!!

Nä, nu hoppas jag på ett nytt och bättre ombud som gör sitt jobb ordentligt och som inte lämnar mig i det här på samma vis som hon gör. Facket är till för att skydda och stötta, inte för att göra det hela värre som dom har gjort nu i 1,5 år….Han på förbundskontoret är helt underbar…det är SÅ man ska vara på facket…för när man tar hjälp av facket är det för att man är i underläge och behöver då inte tryckas ner ytterligare som mitt fack i min stack har varit expert på att göra….och sen att skjuta på allting och inte ta det på allvar….Tycker att då är man inte lämpad för sitt arbete, inte  för fem öre. Hur knäpp man än tycker att ens klient är, så ska man ta mej 17 inte visa det…för man vet inte vad den personen har gått igenom som har gjort att den beter sig “knäppt”, den kanske har fått sin tillit och ork knäckt och då är det inte lätt att agera korrekt. Och det ska man inte behöva göra heller när man är sjuk, JAG får agera privatperson…men FACKET ska agera PROFFSIGT…deras PRIVATA åsikter får dom lämna hemma… som ska agera som ett fackbörbund…det är det dom har betalt för…och det är det som mitt “kära” ombud glömmer HELA tiden….

Kommunikationsproblem?????? *hmpf* Dags för mitt kära ombud att göra en personlig inventering.

Ha en bra dag!
Kram

Jag går igenom mitt livs värsta kris, varje dag är jättetuff att ta sig igenom. Just nu är jag i en krisreaktion och retraumatisering och jag hoppas hoppas att jag får hjälp att ta mig igenom den här krisen. Tyvärr är det i semestertider, så min terapeut är på semester, mina ängladamer går på semester och mitt fackombud som satt mig i den här sitsen har gått under jorden.

Imorgon ska jag få hjälp av en vän att ringa till fackets huvudkontor och berätta vad som hänt och att de måste ta fram ett annat ombud. Jag kommer aldrig att kunna känna mig trygg med mitt nuvarande ombud, det är inte första gången hon sviker. Det här mötet hon utsatte mig för, för två veckor sen har retraumatiserat mig och det gör mig förtvivlad…Facket som ska skydda och stötta, och sen fastän hon vet vad jag fick utstå och hur jag mådde så hör hon inte av sig och frågar hur jag mår, utan låter mig gå i det här. Ingen hjälp får jag i sommar, utan har bara blivit lämnad åt mitt öde. Trots att det är min arbetsgivare som har huvudansvaret över mig.

Hon lät mig gå på storhelg med det här. Som om storhelger inte är tunga redan, och så med det här.
Hur kan en person som har som jobb att skydda, utsätta någon som redan traumatiserats av sin arbetsgivare och företagshälsa för denna kränkning och utsatthet.??? Är en sån person lämpad verkligen för det jobbet???

Jag är förtvivlad, så i kris. Var finns skyddsnätet i sverige? Ingenstans för mig, för jag faller mellan alla stolar som går. Ingen tar ansvar och skyller ifrån sig.